Foto: Eva Alderborn.
Från ett skyddat liv i en lugn villaförort förändras plötsligt allt för högstadieläraren och trebarnsmamman Valery Flink. En plötslig förlust och en ny vänskap får henne att fatta flera svåra och livsavgörande beslut.
Det är sina livserfarenheter som lärare, rektor och mamma Eva Alderborn utgår ifrån i sitt skrivande. I sin senaste roman har hon inspirerats, och upprörts, av de politiska händelserna i Sverige efter valet 2014. Boken tar upp hur ensamkommande barn har behandlats vilket hon upplever inte är fair play.
Hur skulle du beskriva din bok med några korta meningar?
Det är en samtidsroman som beskriver den lilla människans kamp mot det stora maskineriet och betydelsen av de små handlingarna. Vi är alla delaktiga i samhällsbygget. Det är också en utvecklingsroman om en kvinna som mitt i livet fattar livsavgörande beslut.
Klicka på bilden för att hitta boken på Bokus.com
Hur kom du fram till titeln?
En av karaktärerna är Milad, en ensamkommande pojke från Afghanistan. Hans lärare Valery Flink, som själv är mamma till tre söner, inser att det alltid finns en mor någonstans som inget hellre önskar än att någon ska överta hennes föräldraansvar när hon själv inte längre har möjlighet. Alla barn är allas barn. Alla är ”Barn under samma himmel”.
Du har skrivit en roman. Varför valde du den genren?
Romanformen ger utrymme för beskrivningar och förklaringar och karaktärerna hinner utvecklas. Handlingen lämpar sig för dramatisering så en intresserad dramaturg/manusförfattare får gärna höra av sig!
Hade du en färdig idé eller växte den fram under skrivandet?
Då migrationspolitiken har förändrats i Sverige kände jag starkt att denna bok måste skrivas. Jag levde i ett ”flow” där boken nästan skrev sig själv. Idén kom från mina erfarenheter som lärare och mor samt av asylprocessen. Jag visste inte hur boken skulle sluta utan lät verkligheten leda mig. Handlingen speglar politiska händelser under 2017 och karaktärerna växte fram och bitarna föll på plats allt eftersom.
Läs mer om Eva Alderborn och lyssna på hennes musik.
Hur mycket av innehåll och persongalleri är fiktivt/dokumentärt?
Både karaktärer och platser är fiktiva men inspirerade av verkligheten. Mina egna erfarenheter som mor och stödperson till en afghansk pojke är viktiga inspirationskällor. Jag har också haft hjälp av dokument från asylprocessen, kunniga människor och den krassa verkligheten som hela tiden ligger som en bakgrundston i handlingen.
Vad inspirerar dig i skrivandet? Vad har varit roligast respektive svårast?
Jag inspirerades starkt av tanken att någon måste berätta de ensamkommande ungdomarnas historia. De kom hit med hemska upplevelser i bagaget och med förhoppningen att skapa sig ett liv i fred i sitt nya land. Men plötsligt förändrades förutsättningarna och den ena dörren efter den andra har stängts mitt framför näsan på dem.
Skrivandet är ett tillstånd helt fritt från ångest och stress, jag glömmer tid och rum när jag skriver. Jag älskar lek med formuleringar och lingvistiska vridningar och kan ändra en replik ända tills jag hittar den exakta tonen. Även om jag är nöjd kan jag testa vidare, bara för skojs skull.
Det knepigaste tycker jag är att hitta ett upplägg som är intressant, angeläget och efterfrågat. Jag ser ett värde i att skriva enkel och vacker prosa. Där har jag nog hittat min nisch, men det betyder inte att det är enkelt.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Alla som fortfarande tror att våra ensamkommande kostar mer än de ger. Alla som tror att svenskheten, vad nu det är, hotas. Alla som visserligen tycker synd om de ensamkommande men hittills inte har orkat engagera sig och inte kan argumenten. Alla röstberättigade! Och så alla de som tycker om att läsa samtidslitteratur som är både språkligt givande och relativt enkel att förstå. Bokens sinnrika omslag har formgivits av Birgitta Alvskogen.
Klicka på bilden för att hitta boken på Bokus.com
Skriver du på någon ny bok nu?
Strax efter att ”Barn under samma himmel” var klar avled min man helt oväntat. I boken skildrar jag just ett sådant dödsbesked som jag senare själv fick ta emot. Det var en märklig upplevelse att efter hans död gå tillbaka och läsa det jag skrivit och se att jag satt ord på precis det jag senare kom att känna själv. En slags förberedelse. Det blev två romaner 2017.
I maj lanserades ”Scam Story” (Visto förlag) som var ett samarbete med Eva-Maria Hedin. Det är också en samtidsroman som fokuserar på nätdejtingbedrägerier. Nästa bok handlar även den om hur kärlek och sorg går hand i hand och hur en sund relation gör ett sorgearbete både vackert och befriande. Hur skört livet är och vad som ändå gör det värt att leva. Mina egna erfarenheter kommer att stå i centrum.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
1. Utgå från dig själv. Det behöver inte resultera i en självbiografi, men varje liv har moment som är dramatiska och intressanta. I en roman kan du sedan hitta på, lägga till och dra ifrån.
2. Skriv inte linjärt. Det som först kommer till dig kan mycket möjligt bli slutet på boken.
3. Låt tystnaden mellan raderna tala. Skriv inte läsaren på näsan. Less is more.
Läs mer om Eva Alderborn och lyssna på hennes musik.
Läs mer om boken ”Scam Story”.
Du hittar även Evas böcker på Adlibris.
