Therese Lindgren har de senaste åren blivit en av Sveriges största förespråkare för veganism. Vem bryr sig? är en uppmaning till alla att ta sitt ansvar. Det är både en personlig historia och en ögonöppnare – lika mycket för djurens rättigheter som vårt eget välmående.
”Vem bryr sig?” Berätta om titeln!
– Titeln kommer från hur jag själv tänkt om mycket som yngre. Jag har varit en sådan person som inte brytt mig nämnvärt om saker som inte direkt påverkat mig själv. Det är såklart pinsamt att berätta i efterhand, men jag tror att många kan relatera.
Varför började du engagera dig för djurens rättigheter?
– Jag har alltid förlitat mig på det jag fick lära mig i skolan – att Sverige har världens bästa djurskyddslagar, att vi i Sverige behandlar djuren inom livsmedels- och klädindustrin på ett humant oklanderligt sätt. När jag sedan läste att svenska grisar aldrig får vistas utomhus, fick se bilder från hönsgårdarna där de ”frigående” hönsen lever och lärde mig mer om hur kor behandlas inom mjölkindustrin blev jag chockad och ville lära mig mer. Där startade mitt engagemang.
Hur har ditt uppvaknande påverkat ditt sätt att leva?
– Att jag lärt mig mer om hur djur behandlas inom industrin har gjort att jag gått från att bära päls, skinn, ull och frossa i kräftor, carpaccio och råbiff till att leva en vegansk livsstil, vilket innebär att jag varken bär kläder av material som kommer från djurriket eller äter mat som kommer från djur. En helomvändning skulle man kunna säga.
Vilket är ditt främsta tips för att leva ett djurvänligare liv?
– Mitt bästa tips är att inte krångla till det för mycket, låta övergången ta den tid man behöver. Jag tror att om man försöker lägga om hela sin kost från en dag till en annan bäddar man för misslyckande. Låter man det däremot ta tid, och börjar med att byta ut de vanliga köttbullarna till vegobullar och komjölken till havredryck är oddsen att man lyckas skapa en långsiktig förändring bättre. Mitt andra tips är att utbilda sig. Vet man varför man inte längre vill bära kläder av t.ex. angoraull, om man sett klippen som finns på youtube där man drar pälsen av levande kaniner, är det ett enkelt val att välja bort just den tröjan i butiken. Oavsett hur snygg eller skön tröjan är.
Vilka hoppas du ska läsa din bok?
– Jag hoppas att den som – precis som jag – förlitat sig på Sveriges djurskyddslagar, läser boken. För den personen kan nog boken vara en ögonöppnare.
Vilka böcker skulle du vilja se mer utav på marknaden?
– Böcker som handlar om machokulturen, böcker skrivna av män som kan bli förebilder för andra unga män. Jag tror att ett av våra absolut största samhällsproblem idag är machokulturen, att män inte tillåts, vågar, kan eller vill visa eller känna känslor. Machokulturen leder inte bara till våld, sexuella övergrepp och obehag för kvinnor och ickebinära, utan också till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken.
Vad är det första du hoppas att personer ska göra efter att ha läst din bok?
– Det kanske låter konstigt, men jag hoppas att det första personer som läst min bok gör är att fakta-checka den. Jag önskar att läsaren under tiden hen läser tänker att ”men såhär ligger det väl inte till, inte i Sverige.” Att man efter att ha slagit igen boken googlar för att inse att djurhållningen i Sverige inte är perfekt.
Boken har funnits ute ett tag, hur upplever du att den har tagits emot?
– Boken har tagits emot förvånansvärt väl. Trots att jag skrivit boken med väldigt låga trösklar, på ett sätt som inte gör att läsaren drabbas av dåligt samvete eller känner sig dömd, var jag beredd på att behöva bemöta kritik. Men kritiken har i stort sett varit obefintlig, tvärtom har boken inspirerat fler att göra medvetna val ur ett djurrättsligt perspektiv vilket glädjer mig.
Hur långt var steget från Youtube till bok – kändes det naturligt?
– Både ja och nej, att skriva en bok är helt annorlunda från att göra videor på Youtube. Jag är van vid snabb respons, att minuterna efter att jag lagt upp en bild eller publicerat en video kunna läsa kommentarer från de som följer mig. Att skriva en bok innebar att jag inte alls hade mina följares input på samma sätt som jag är van vid. Däremot kändes boken som en naturlig förlängning och det enda forum där jag känner att man kan prata till punkt. På instagram läser folk inte bildtexten, på Youtube ska videor vara hårt klippta, fartfyllda och relativt korta, i bloggen är en text motsvarande ett A4 alldeles för långt. I en bok däremot kan man utveckla resonemang och det uppskattar jag.
Vad läser du själv?
– Jag är världens bokmal som lyssnar på minst en bok i veckan. Jag lyssnar i stort seTt enbart på ljudböcker nämligen, och läser sällan pappersböcker. Just nu lyssnar jag på Framgångsboken av Alexander Pärleros. Mycket inspirerande, lärorik och intressant läsning som jag verkligen rekommenderar.
Hur ser 2018 ut för dig?
– Jag sätter upp mål inför varje år, och har tidigare i stort sett enbart fyllt min lista med karriärsmässiga mål. I år vill jag däremot bara ta hand om mig själv – jobba mindre, ta hand om min hälsa, ta vara på livet och leva.
