Rosita har alltid skrivit , men mest för sig själv och för sina brevvänner – tills nu. I sin lyriska fantasyfabel låter Rosita djuren komma till tals. I hennes drömska berättelse är djuren inte bara karaktärer, utan symboliserar olika egenskaper. Det finns också ett verklighetens mörker som tränger in i berättelsen – vad människan utsätter djuren och Moder Jord för.

– Med tiden har all sjudning börjat bubbla i mig, jag måste få utlopp för smärtorna och sorgerna, kärleken och kreativiteten samt alla pockande individer som önskar få ta form.
– Skrivandet har funnits med mig sen jag började skriva. Jag brevväxlade, började skriva på en barnbok när jag var nio år som jag periodvis fortsatte med under tonåren, och sedan redigerade en del under mina tonår. Och även en till tänkt barnbok. Jag har fått några dikter publicerade, och skrivit en recension för WWFs Pandatidning. Jag tycker också om att fotografera, och var en av vinnarna i WWF:s fototävling på nittiotalet.
– Poesin har varit min livlina genom jobbiga perioder.
– Jag har även skrivit väldigt många brev till företag och ambassader både inrikes och utrikes för att upplysa dem om alternativ till animaliska produkter, fråga om deras tillverkningsprocess, samt be dem upphöra med plågsamma djurförsök och andra övergrepp människor utsatte – och fortfarande utsätter – djuren för. Det här var innan e-post när alla brev fick skickas med frimärke och vara skrivna antingen för hand eller med skrivmaskin.

Du har ett väldigt särskilt förhållande till djur, berätta om det!
– Sen mina tidiga tonår har jag varit väldigt intresserad av djurrättsfrågor. Jag är uppväxt på landet och har alltid älskat djur. I sexan öppnades mina ögon för hur illa djur behandlas, och det föddes en frustration över vad vi gör mot djuren, naturen och varandra.
– Jag påbörjade min veganska livsstil med holistiskt tänkande för 30år sedan, då jag bestämt sa ifrån och slutade förtära animaliskt kött. Där startade jag som en förespråkare (vilket var oerhört utmanande i en omgivning som inte hade särskilt stor förståelse för en kost utan animalier, inte heller att inte bruka animaliska produkter för övrigt) för veganismen, några år senare blev jag även vegan själv. Mitt bästa beslut och val någonsin!
– Jag kände många likheter när jag läste ”Djurens språk” av Carina Solöga. Hon har precis som jag en stark andlig upplevelse av samhörighet med naturen. ”Djurens språk” är en uppslagsbok över visdomen de olika djuren har att lära oss. De är skyddsdjur, och har mycket att säga och lära oss människor.
– Djuren i ”Melowi-Di-Dos berättelse” är inte bara karaktärer, de symboliserar också egenskaper. Den ena kråkan, en av titelns Tidkämpar, är en symbol för tiden, Nötväckan pushar för att vi ska inse vårt sanna värde och han vägrar att ge upp modet.

Vad handlar boken om?
– Tidskämparna; Tiden (symbol för nuet men också livet/tiden, vem ger vingar), Tacksamheten (representant för tillståndet där vi finner ro i våra hjärtan, genom att känna tacksamhet) och Troheten (medlaren för Världens fulländning, där just tilliten är så viktig och tillsammans med modet, viljekraften och förnyelsen är ett sant beskydd för Moder Jord och varje enskild individ i samverkan) är de bevingade syskonen, födda utav den vita kråkan Nora i starten utav ”Melowi-Di-Dos berättelse.”Dessa syskon följer genomgripande bokens handling.

– Tidskämparna är vingarna som för handlingen framåt tillsammans med berättande fjällugglan Melowi-Di-Do, vem är symbol och representant för skaparkraften att fullfölja det påbörjade aktivt, utan att slå följe med tvivlet. Något också Samots folk i boken strävar åt att göra. Vilket inte minst handlar om motstånd (bl.a. Kadjoo), sorgen (bl.a. Eos) och förtvivlan, vilka dock lyfts upp av modet (Irahta), tilltron (Troheten) och viljekraften (Ahat); kamplusten, till fredskap (Vita duvan och Ugfredla) på Moder Jord in i var människas/individs hjärta och sammanhang men också om förändring och förnyelse, stolthet och ett driv till den sanna sammankomsten.

Hur växte boken fram?
– Det första som kom till mig var titeln och prologen, båda har dock förflyttats under skrivandets gång, men prologen är en ledstjärna för berättelsen. Det är verkligen så att karaktärerna kallar och vill bli skrivna.
Då trodde jag att det bara skulle bli en bok, men projektet växer ständigt. Just nu planerar jag en serie på fem böcker – vilket också har ett symboliskt värde. Det blev inte riktigt som jag tänkt från början men jag har överraskat mig själv tack vare att jag tillät mig sätta mycket av det som pockade på pränt.

Rödhaken Eos. Fotografi av Rosita Söderström. Köp ”Melowi-Di-Dos berättelse: De nya Tidskämparna” på Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln

Berätta om ”Melowi-Di-Dos berättelse : de nya Tidskämparnas” budskap.
– Det är en bok om kärleken och naturen, det faktum att det inte finns några gränser mellan liv och död. Det betyder inte att livet (tiden) inte är värd att kämpa för, snarare tvärt om! Livet och allt levande är en gåva att vara rädda om. Boken är också en del av ett sorgearbete, och handlar inte minst om modet att gå vidare.
– Att inte ge upp (förkroppsligat i räven Irahta), och att inte förneka sig själv och sitt sanna värde (förkroppsligat i nötväckan Ahat). Inte minst när sorgen träder in och hur viktigt det då är att fortsätta för det som faktiskt fortfarande är vid liv och betydelsefullt, även om det gör ont och kan kännas oerhört svårt. I fjol skulle min mor fyllt 65 år. Hon avled dock i cancer när hon var endast 25, året då jag fyllde 4. Bokserien tillägnar jag henne och själens odödlighet, samt Moder Jords fantastiska och ovärderliga existens.
– Hon, ja både Moder Jord själv men också Melowi-Di-Dos berättelse och tvillingbrodern är ett fredsbudskap. Systern är inledningsboken. Hon drivs utav kamp- och viljekraften till en märkbar förnyelse.

Hur har läsarreaktionerna varit?
– Läsarna har beskrivit boken som målande och vacker. Drömsk, men verkligheten skär in.

Fotografi av Rosita Söderström. Köp ”Melowi-Di-Dos berättelse: De nya Tidskämparna” på Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln

Skriver du på något annat nu?
– Jag jobbar på med serien, men jag skriver på hobbynivå, omskolar mig och söker jobb så det är tufft, men jag jobbar i mån av tid. Den andra delen är dock klar och väntar på att granskas och korras. ”Melowi-Di-Dos berättelse” och efterföljaren är ett tvillingpar: de hör ihop och är egentligen inte riktigt hela ifrån varandra. Likt syskonbanden i verkliga livet.
– Karaktärerna och skeendena lever verkligen, och de utmanar mig vidare. De har väckt många frågetecken och funderingar hos mig, men så plötsligt fortsätter orden, känslorna, ja även bilderna och svaren men också mystiken träder in och jag har fortfarande inte riktigt allt på plats – men jag vet vad som driver.
– Jag hade en önskan om att ”Melowi-Di-Dos” tvillingbror skulle komma ut lagom till årets Internationella fredsdag (den 21a september), men allt för mycket osäkerhet kvarstår för att veta om det kommer bli möjligt. Livet/Tiden vet!

Verket – och de kommande delarna – är en lyrisk och en drömsk fantasyfabel. Den glider mellan nutid och dåtid, prosa och lyrik. Hur hittade du formen?
– Det viktigaste för mig var att fånga en känsla, snarare än en struktur. Sen följde individerna och deras särdrag. Det blev också tydligt för mig att jag behövde föra in människor i denna berättelse. De kom till en början inte lika naturligt som djurkaraktärerna, men betydde oerhört mycket för mig – jag gav dem varsin specifik egenskap från verkliga, betydelsefulla personer i min tillvaro. (Med undantag för Kadjoo, som dök upp för att representera människans ondska och tillföra dramatik.) Personer som de senaste åren haft en betydelsefull roll i mitt liv.

– Jag ville använda få men innehållsrika ord, och undvika allt för stora textstycken. I starten kom texten mestadels i versform, men under skrivandets gång förstod jag att det här är en berättelse till flera böcker. Det var viktigt både för mig själv och berättelsens individer och omgivningar att skapa utrymmen där textens mellanrum inbjuder läsarens egna upplevelser till att få vara kvar i vad som sker. Både i själva berättelsen men också eventuellt i sin egna upplevelseprocess. Ord är emellertid mycket viktiga, och min intention är också att värna om det skrivna ordet.
– Jag ville låta texten flöda samtidigt som skrivprocessen skapar möjligheter för orden att födas.
– Jag ville och vill ge läsaren något som berör med förhoppningen att det inte minst ska behållas känslomässigt. Det är en bok att ta del av och läsa långsamt, kanske återkomma till och jag hoppas att boken ska vara en källa till inspiration.

Rositas länkar
Köp ”Melowi-Di-Dos berättelse: De nya Tidskämparna” på
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln
Campusbokhandeln
Tanum