Porträtt: Deng Ying

Lars Höglind beskriver i sin bok ”Mitt liv i skolans tjänst” om hur kommunaliseringen ledde till en omorganisation i Västerås som han inte trodde på utan avgick i förtid.

Berätta om din bok?

Boken börjar med min första – inte så lyckade – termin som lärare och följer min väg vidare till skoldirektörstjänsten i Västerås. Vägen gick via Södra Latin i Stockholm (lärare), Nacka (lärare och rektor), Huddinge (biträdande skoldirektör) och Botkyrka (skoldirektör). Boken beskriver också de många avbrott som kantade vägen i form av kortare och längre uppdrag för länsskolnämnd, Skolöverstyrelsen och Utbildningsdepartementet.

Med exempel ur verkliga livet berättar boken om problem och glädjeämnen som mötte mig på mina olika arbetsplatser. I de snabbt växande förortskommunerna Huddinge och Botkyrka var rekryteringen av lärare ett mycket stort problem. I Botkyrka växte elevkullarna snabbare än kommunen hann bygga skollokaler, vilket ledde till konflikter med föräldrar som inte ville acceptera de provisorier vi tvingades använda. Botkyrka var vid den tiden inte bara en snabbt växande kommun utan också Sveriges fattigaste kommun, vilket tvingade fram en pionjäranda i förvaltningarna.

Klicka på bilden för att hitta boken på Bokus.com

Klicka på bilden för att hitta boken på Bokus.com

Halva boken tilldrar sig i Västerås, där förutsättningarna var annorlunda – en god ekonomi (även om konjunkturerna ibland tvingad till kraftiga besparingar). Det Västerås jag kom till hade långa skoltraditioner och ett väl utbyggt skolsystem. Där fick jag förmånen att ägna tid och kraft åt de pedagogiska frågorna, dvs skolans huvuduppgift.

Ett genomgående tema i boken är relationerna mellan skolans professionella ledning (skolchefen) och dess politiska ledning (skolstyrelsen). Jag hävdar att det bör vara en tydlig gräns dem emellan, men att det till sist är politikerna som styr. Jag har haft förmånen att vara skolchef i kommuner där man förstått och respekterat denna hållning.

Hur kom boken till?

Det började med att jag skrev ner mina memoarer och tryckte upp dem för min familj och släkt. Ur detta föddes tanken att skriva något för en större läsekrets. Resultatet blev att skriva en ”yrkesskildring”, det vill säga en skildring av mitt professionella liv.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Svaret ges ovan.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag har alltid tyckt om att skriva och verkade några ungdomsår som deltidsreporter åt en förstadstidning. Mitt mål var då att bli journalist. Det blev jag inte, men i mina tjänster som skolchef skrev jag mycket i form av promemorior, tjänsteutlåtanden och rapporter. Det är helt enkelt roligt att skriva, hitta den rätta tonen och fila på formuleringarna.

Skriver du på något nytt nu?

Ja, men det blir något helt annat. Det handlar vare sig om skolan eller Västerås (som upptar hälften av den nu färdiga boken.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Sätt igång! Blir det ingen bok till slut har du säkert haft trevligt under tiden.

Varför ska man läsa din bok?

  • För att man är intresserad av skolverksamhet.
  • För att man är intresserad av yrkesskildringar.
  • För att man är intresserad av ledarskap.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag läser, gärna biografier och historiska skildringar. Jag ägnar mig åt mitt fritidshus i Dalafjällen , tränar och tycker om att resa.


Vilka vill du helst ska läsa din bok?

  1. De som arbetar i eller har arbetat i skolverksamhet (lärare, skolledare, elevvårdspersonal, servicepersonal).
  2. Skolpolitiker på alla nivåer.
  3. Kommunpolitiker i allmänhet (kommunstyrelser).
  4. Befattningshavare på Skolverket och Skolinspektionen.
  5. En skolintresserad allmänhet.