I BOKHANDELN
Vi samlar hela bokfamiljen

Select Page

Efter moderns tragiska bortgång – Dressyryttaren Helena skriver en varm och blottande roman om hur det är att förlora någon nära

Efter moderns tragiska bortgång – Dressyryttaren Helena skriver en varm och blottande roman om hur det är att förlora någon nära

Foto Lovisa Widén

Helenas mamma var en framgångsrik dressyrryttare, tränare och omtyckt profil inom hästvärlden. En dag väljer hon att ta sitt liv och Helenas värld rämnar på alla sätt som världen kan rämna. Genom orden fann hon fäste och ett sätt att läka. I höst kommer självbiografin Det hon aldrig sa, en otroligt drabbande roman.

Det var för en tid så kort att enheten i det vanliga livet antagligen skulle anses alldeles för obetydlig för att överhuvudtaget räknas med. Kanske finns den inte ens? Kanske är det bara ett känslomässigt tillstånd av kort paus som livet erbjuder oss när verkligheten blir för brutal.

Mitt i traumat efter moderns död och det nyss påbörjade småbarnslivet bestämde sig Helena Reje, efter flera år inom näringslivet, för att säga upp sig från sitt jobb som marknadsansvarig och skribent på Handelsbanken. Nu ville hon satsa på hästarna och skrivandet på heltid. Helena flyttade ut till en stor hästgård utanför Knivsta.

– Jag vågade satsa på det otrygga. Det finns få fördelar med trauma, men när det känns lite som att det värsta redan har hänt, då hittar man styrkan att kasta sig ut, säger Helena.

Hemsida Stallreje.se

Helena har dåliga dagar och bra dagar, de som sprider mycket ljus över tillvaron och de som är mörkare.

– Jag tror att vissa av mina dalar är djupare idag, inte minst för att jag lever med en stor sorg, men jag tror även att man blir duktigare på att se lyckan efter något sådant som jag har varit med om. Jag kan verkligen vara uppriktigt glad över livets många små, ibland tillsynes mycket enkla ting, säger Helena.

Helena tänker oftare idag att hon är lyckligt lottad än vad hon gjorde förut, det är på många sätt tvärtom från vad man kanske tror.

– Jag var förskonad från dödsfall innan mamma försvann, men det blir också väldigt tydligt när man väl har drabbats, hur livets triviala ting är det man minns. Man tänker inte på de stora prestationerna, snarare de mindre detaljerna, de som gjorde personen till just honom eller henne. Jag kan till exempel tänka något så enkelt som hur min mamma åt ett äpple, hur liksom hela äpplet försvann i den där första stora tuggan, berättar Helena.

Helenas väg till skrivandet har inte varit självklar och rak, utan har snarare funnits lite i periferin hela tiden. Något som hon har tyckt om men inte vetat vad hon skulle göra med. Det var först när hon befann sig mitt uppe i tragedin och traumat som hon sökte sig in i kreativiteten. Ångesten dämpades i skrivandet och det gav henne kraft och motivation att fortsätta. Helena tror att den mörkare delen av henne är en viktig del i hennes förmåga att finna ord, hålla disciplin och för att få skrivandet gjort. Hon vill inte vara utan det mörka, men det finns stunder när det trots allt tynger henne.

Facebook Helena Reje

Facebook Stall Reje

Helena har alltid fått beröm för sitt skrivande i olika sammanhang och drivs av en djupt rotad passion och inspiration. Skrivandet finns även i familjen. Helenas mamma hade en bakgrund som journalist. Även Helenas pappa är duktig med det svenska språket. Dessutom är hennes morfar välkänd författare.

Det var på platsen för mitt första viktigaste sista farväl som jag blev medveten om att det lilla barn som vi en gång har varit för alltid kommer finnas kvar inom oss. Arg, ilsken, ledsen, pirrig, glad, intresserad. Oavsett, ocensurerad. Vår ärliga inre röst som säger till oss vad vi verkligen känner.

– Kreativiteten är läkande. Jag har alltid haft en konstnärsdel i mig, trots det har jag varit ganska naturvetenskaplig på många sätt. Jag har nog alltid trott att jag är formad som en fyrkant. Jag har varit bra på matte, läst till civilekonom och jobbat på bank. Numera tror jag faktiskt att jag egentligen mest är en boll, skrattar Helena.

– Mamma brukade säga att jag ska göra det jag är bra på, att världen är obegränsad. Det fanns väldigt mycket mod i henne.

Att skriva handlar om att hitta mognad nog för att kunna berätta, att finna sin egen identitet i skrivandet. Helena vill höja kunskapsnivån kring självmord och den ambitionen har verkat som en inre drivkraft under hela skrivprocessen. Helena vill lämna eftertanke, göra reda i den inre oredan. Det var ett sätt att bevara minnen, att hitta ett språk för både den inre och den yttre världen. Hur dessa kan arbeta tillsammans och inte.

– När jag skrev boken fick jag även besöka mammas inre rum. Där växte det fram en berättelse och jag hittade ständigt nya saker. Det var ett sätt att skapa förståelse för hur mamma, som på så många sätt hade allt, ändå kunde lämna det, säger Helena.

Helena tror också att de som befinner sig runt person med psykisk ohälsa kanske först tar till sig informationen och sjukdomen mycket sent i förloppet. Kanske i värsta fall först när de har drabbats som värst, genom självmord. Det finns liksom inte riktigt något incitament till att ta till sig kunskap tidigare, det är just därför det är viktigt att visa hur utbrett det är och hur vår medmänsklighet faktiskt kan vara med och göra skillnad. Vi behöver verktygen som gör oss mer bekväma för att finnas som stöd, bollplank, vägvisare för dem i vår omgivning som lider av eventuell psykisk ohälsa.

Instagram Helena Reje

Instagram Stallreje

– Symtomen på att någon lider av ångest, depression och självmordstankar är inte alltid så lätta att upptäcka. De är trots allt bara inbäddade i en alldeles vanlig människa.

Foto Linda Andersson

Helenas förhoppning är att bokens berättelse i romanform kanske kan hjälpa till att höja kunskapen utan att för den delen upplevas som ett faktablad. Att kunna ta till sig nya synsätt. Att se förbi det ögat ser och på så vis skapa förståelse kring psykisk ohälsa. Något som motiverat henne till att fortsätta skriva.

– Jag vill att boken ska inge hopp och vara livsbejakande, att läsaren ska få en lagom balans av skratt och gråt. Min mamma var väldigt färgstark, något som egentligen var betydligt mer framträdande än hennes gråskala. Jag hoppas nog också på att min text ska öppna upp sinnena för en människas mörkare delar och förhoppningsvis med det kunna vara mitt lilla bidrag till att försöka förstå oss själva och andra bättre, avslutar Helena.

Fredagen den 7:e september släpps boken på Adlibris, Cdon och Vulkan, samt på hennes egen hemsida, Stall Reje. Lördagen den 8:e september bjuder Helena in allmänheten till morgonkaffe på Scandic Downtown Camper. Där finns möjligheten att träffa Helena personligen över en kopp kaffe och där hon gärna samtalar kring såväl ljus som mörker, det psykiska välmåendet och den psykiska ohälsan. Och där finns förstås även möjlighet att köpa boken.

Till mamma. Du hann aldrig skriva din bok. Nu har jag skrivit min. Om dig. Till mina barn. Jag hoppas att ni kan förstå.

OSA till Book o’clock lördagen den 8:e september

 

Helena Reje går även att boka in för en föreläsning – där hon berättar mer om sin bok, hur det är att leva nära en person med psykisk ohälsa och hur man som anhörig kan gå vidare efter ett traumatiskt självmord.

Mejl: helena@stallreje.se

Det går även att kontakta Helena på telefonnummer 073-600 83 02

”Det hon aldrig sa” kommer finnas tillgänglig på Bokus och Bokinfo inom kort.

Om författaren