En strikt, religiös uppväxt, övergrepp, ofrivilliga graviditeter och flykt från statskuppen i Chile. Det är nästan obegripligt att förstå hur Cecilia Basualto Emanuelsson överlevt efter att ha läst hennes autobiografiska bokserie Ödesmättad väg.
– Jag har lärt mig att det är viktigt att ha en balans mellan det andliga och det fysiska, då är man ett, då är man stark och då orkar man. Det är därför jag gillar både actionfilm och meditation, säger Cecilia.

Författaren Cecilia Basualto Emanuelsson föddes i Chile år 1948. Vid fem års ålder räddade hon familjen från att bli innebränd. Efter branden var det svårt för föräldrarna att försörja hela familjen och Cecilia skickades iväg till sin morbror. Huset hon kom till var stort och hon saknade relation till de nya människorna hon hamnat hos. I sin ensamhet kom hon i kontakt med två andar och pratade med dem som om det var det mest naturliga i världen. Tre år efter branden återvände hon till sin egen familj. Cecilias föräldrar hade svårt att hantera hennes andliga förmåga och tvingade henne successivt att tränga undan den.

– Mina föräldrar var goda personer och uppfostrade oss väl. Vi fick lära oss vikten av utbildning och hur man uppför sig korrekt, men de förberedde oss väldigt lite på världen och det liv som väntade utanför hemmet, säger Cecilia.

Hennes mamma kom från en fin familj medan hennes far kom från enklare förhållanden. Föräldrarnas sociala liv begränsades av bristen på ekonomiska resurser som behövdes för att upprätthålla den sociala statusen i Chile på den här tiden. Livet familjen levde var instängt, Cecilias mamma hade fostrats till att vara värdinna i sitt eget hem. Hon var gammaldags och slog hennes storasyster om hon exempelvis kom försent hem.

– Någonstans så förstod jag att mamma inte menade illa utan att hon slog henne för att hon var orolig. Senare insåg jag att det hon oroade sig för, var att min syster skulle träffa pojkar, men jag förstod aldrig varför det var så farligt med pojkar. På den tiden var det helt tabu att prata om sex och killar, säger Cecilia.

Föräldrarnas oförmåga att tala om känslor, relationer och allt annat som livet innebär ledde till enorma konsekvenser för Cecilia. Vid femton års ålder möter hon en äldre man som våldtar henne, gör henne gravid och tvingar henne att gifta sig med honom mot sin vilja. Det var han som förstod att hon var gravid. Alla gav sig på henne och pappan pratade inte med Cecilia på en hel månad. Hon var aldrig på läkarundersökning under graviditeten och det var hennes mans styvmor som styrde hela processen. Eftersom ingen betalade för läkarvården var hon lämnad åt sitt öde.

–  Jag dog vid förlossningen. Mitt hjärta stannade i 10 minuter och medan min ande kämpade för att inte ta sig tillbaka in i kroppen kunde jag se tre läkare vid sängen som sörjde att en så ung flicka dött. När jag till slut tog ett andetag, sa de att det var ett mirakel. Läkarna dödförklarade mig, men tack vare andevärlden återvände jag till livet, säger Cecilia.

Cecilia genomlevde två aborter och fick ytterligare tre barn med mannen som förgripit sig på henne. Inte förrän vid 36 års ålder fick hon hjälp att lämna honom. När äldsta sonen kallades in till militärtjänstgöring under Pinochets diktatur flydde hon och barnen till Sverige. Idag menar Cecilia att det är hennes andliga styrka som har hjälpt henne att förstå utan att känna skuld.

– Jag har lärt mig att det är viktigt att ha en balans mellan det andliga och det fysiska, då är man ett, då är man stark och då orkar man. Det är därför jag gillar både actionfilm och meditation. I andligheten förstår jag allt, i mitt fysiska jag skulle jag bara gråta men det skulle inte ge något, livet upphör inte, livet fortsätter. Om inte jag mår bra kan jag inte ge mina barn och barnbarn vad de behöver eller önskar sig från mig, säger Cecilia.

 Hur ser framtiden ut?
– När min son var nyfödd drabbades han av mycket svår astma. Det tvingade oss att flytta från storstaden Santiago ut på landsbygden. Där träffade jag en synsk kvinna som bland annat berättade att jag skulle flytta till ett land långt från Chile och att jag skulle skriva böcker på ett främmande språk. Hon sa också att mitt liv skulle bli långfilm. Än har det inte hänt men allt annat hon sa har slagit in så vi får väl se, skrattar Cecilia.