I det lilla samhället Hallstavik samlar Rose varje liten pusselbit till den fiktiva biografin som berättar historien om barnhemsbarnet från Södermalm som kom att bli ägare till Häverödals Hotell strax utanför Hallstavik. Kvinnan som senare skulle komma att bli Roses farmor är också huvudkaraktär i den triologi som Rose just nu arbetar febrilt med. Första boken, Hotelldirektören, publicerades hösten 2017. Men berättelsen om farmodern har bara börjat, ytterligare två böcker är på gång.
Rose växte upp i ett traditionellt arbetarhem i Hallstavik, ”Rödvillorna” som de kallades. Hon bor fortfarande vid kusten, i det lilla brukssamhället Herräng. Rose är leg. gymnasielärare i svenska och textil, design/slöjd och har alltid dragits till orden. I högstadiet skolkade hon för att skriva. Hon satt barnvakt för att få ihop de 50 kronor som det kostade att hyra en skrivmaskin. Det var där mötet med litteraturen tog sin början.
– Vi var två familjer som bodde i samma hus. Om kvällarna tände vi barn ljus och gömde oss i vår koja, där skrev vi dikter och berättelser som vi renskrev på den där skrivmaskinen.
Foto: Studio Jini Sofia
Skrivandet fortsatte att vara närvarande i Roses liv, men åren gick och livet kom emellan. Det var först 2014 som Rose fick uppmärksamhet för sitt skrivande. I Älska Noveller- 26 nyanser av Sverige som gavs ut av Ordberoende förlag. DAST Magazine publicerade en recension där deckarförfattaren Jean Bolinder valde ut Roses novell till en av de två bästa.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli publicerad och fick sådan noja och övervägde att tacka nej när min novell blev utvald att få vara med i antologin. Jag tänkte att vem är jag? Det var så många känslor som jag brottades med från uppväxten. När sen novellen blev utsedd till en av de bästa satte jag mig och grät. Det var inte av glädje, kan jag lova. Jag visste vad jag skulle förlora, och det jag skulle vinna hade jag ingen aning om.
Sedan dess har hon fått tio noveller utgivna på olika förlag, och passionen för det skrivna har växt för varje novell som publicerats.
-Här kom jag in i en värld av författare och blev betraktad som en författare av andra. Stockholmsförfattarna har varit ett enormt stöd. Jag kom in i en slags värmestuga, full av inspirerande, kreativa själar.
Det gav Rose motivation och kraft att fortsätta.
-Till sist kände jag att nu, nu jäklar ska jag skriva färdigt mitt romanmanus.
Trots att skrivandet kommit ur en sådan värme och gemenskap har det ändå alltid funnits en svärta under det. Tomrum och förlust är något som ständigt varit närvarande och präglat Rose genom livet. Som ung kämpade hon med depression i flera år. Roses biologiska pappa var alkoholist och dog tidigt. Farmodern levde ett helt annat liv och ville inte ha någon kontakt med familjen. När hon gick bort fanns det få saker att minnas henne vid. Hon hade sopat rent hela sitt liv. Rose söker efter sin egen historia genom att skriva farmoderns. Det må vara en fiktiv biografi, men Rose betonar vikten av att skriva utifrån det man vet.
Sedan Hotelldirektören kom ut har hon fått kontakt med många människor som delat sina historier om farmodern. Rose har också fått fatt i ett vykortsalbum, som farmoderns fostersyster har ställt iordning. Vykorten som färdats mellan Hallstavik och Amerika har varit en guldgruva. Rose intervjuar även de som arbetade på hotellet och kände hennes farmor. Samtidigt sitter hon vid vävstolen i köket och väver porträtt av sina karaktärer.
Läs mer om författaren på hennes blogg.
– Jag föreställer mig hur de skulle se ut idag. Jag har redan vävt min huvudkaraktär, hon är en 40-årig kvinna, mörk och blåögd och den spralliga fostersystern. Just nu letar jag efter kocken, en 25-årig charmör, en ”sol och vårar-typ”, men honom har jag inte hittat än.
Det är också i köket en meter från vävstolen som Rose har sin skrivplats. Där sätter hon sig så fort tiden finns till. På sommaren går hon ner till skrivarstugan, en liten sjöbod, som har varit brukets gamla pumphus. Men skrivandet är alltid lust-styrt och Rose kan sitta i timmar och putsa enstaka meningar, fastna i att plocka bort ord, lägga till och rumstera om. Det är där kreativiteten blir som störst.
Rose berättar om sin mamma som en av de förebilder hon alltid bär med sig. Elsie Linnéa var en stark arbetarkvinna. Hon dömde inte och var öppen för människor. Hon var en god människa, omtyckt och snäll och såg alltid till att familjens pengar förvaltades väl.
-Hon hade velat bli hårfrisörska, men på den tiden måste föräldrar betala ens utbildning. Hon var ändå frisör, hela köket var ofta fyllt av väninnor och grannar som skulle färga håret, permanenta eller lägga upp på spolar. Alltid tillsammans med skratt och gott fika. För ett barn var det fest att lyssna på de vuxna och finnas med.
Andra förebilder är mormor Ester och morfar John, där Rose med familj bodde under många år efter att biologiska pappan lämnat familjen. Mormor var sömmerska och där kom personer från alla kategorier för att får kläder sydda och ändrade tillsammans med en kopp kaffe. Ett enda stort kackalorum av samhällets alla skikt. Till och med luffare kom över på en bit mat. Idag är den tiden en outtömlig källa till inspiration som Rose ständigt använder i sitt skrivande.
För trots att det utåt handlar om Roses farmor så är det de goda förebilderna, inspirerade av mamma, mormor och morfar och alla åren från uppväxten som är starkt närvarande i trilogin. Även min farfar, den trevliga åkaren är i allra högsta grad med på ett hörn.
Skrivandet är och förblir en passion.
– Jag älskar de här tjejerna och killarna som idag, när de får nej från förlag, skiter i det och startar ett eget förlag och ger ut boken! Det är underbart! I mitt skrivande letar jag efter ”tvärtom” eftersom det egna sättet att se på världen ofta är ett hinder.
Rose har redan börjat skriva på tredje boken. För huvudkaraktären kommer det nog att vara en försoning och en form av upprättelse, inte som hon tror. Livet blir trots aldrig som man förväntar sig, men ändå ganska bra. Rose har även mer saker på gång. Lördagen den 4:e augusti i höst framträder Rose tillsammans med andra inspirerande författare på Herrängs marina.
-Jag sätter upp ett mål. Och dit ska jag. Det är passionen för skrivandet och vävningen som driver och jagar mig. Som en kärlekssaga utan slut.
Läs mer om författaren på hennes blogg
Följ Rose på Facebook:
