Anita Hammarstedts läsare tycker om att läsa, känna och dofta hur det var förr i tiden. Det ställer också höga krav på författarens researcharbete och förmåga att hitta rätt detaljer. Från Rörstand till Rio är Anita Hammarstedts fjärde historiska roman.
– Jag är inte så komplicerad, jag skriver rätt på.

Omkring 10000 svenskar emigrerade till Brasilien under senare delen av 1800-talet, men som svenska utvandrare är de tämligen bortglömda. Vad fick dig att vilja lyfta fram detta?

– Min mammas kusins farfar utvandrade med hustru och sju barn till Brasilien 1891. De hade blivit lovade att de skulle bli rika på fem år och få egen mark att odla på. Inget av detta stämde när de väl kom dit.

– Jag insåg att inte så många hade skrivit om detta tidigare och gick därför och lurade på det ett tag. Det är roligt att skriva om något som inte alla känner till och tack vare noggranna dagboksanteckningar som finns registrerade på KB har jag kunnat skriva boken.

Boken börjar i Sverige. Berätta.

– Jag har en släkting i Valla som är släktforskare. Hon plockade fram information om att Lars Johan Eriksson, innan han åkte till Brasilien, jobbat som stationsförman i Västervåla och därefter som porslinsarbetare på Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm. Det var en omvälvande tid i Europas då smutsigaste stad som samtidigt växte lavinartat. Delarna består av 1 Västervåla, 2 Rörstrandsfabriken, 3 Resan, 4 Vistelsen i Brasilien, 5 Hemresan.

Anita Hammarstedt

Du skriver historiska romaner. Vilka är de största utmaningarna i din genre?

– Det är viktigt att vara tidsenlig i sitt språk och att verkligen ta reda på hur det var. När det gäller praktiska saker är det allt ifrån telefon, vatten och gator. En gata som heter en sak idag kanske hette något annat förut. Hur var det exempelvis med Vasagatan? Numera är det ganska lätt att kontrollera med Internet.

Du började publicera böcker efter att du gick i pension 2009. Varför väntade du så länge?

– Jag hade arbetat med ekonomi i 50 år och alltså inte skrivit. När min pappa började bli dement tänkte jag att jag skulle skiva ner lite enkelt om mitt liv. Jag hade lite dagböcker och plockade fram fotografier och sånt.

– Jag skrev i fyra månader och fick ihop en bok som blev Mitt liv. Tanken var att dela ut till nära och kära. Samtidigt hade jag upptäckt hur kul del var att skriva och så kom jag på att jag skulle skriva om min farmor också.

– Jag åkte ner och tittade i Valla och hittade ett foto på farmors mormors mor – upptakten till en generation och en av fyra kvinnor som boken skulle komma att handla om. Jag höll på med boken i två år och den säljer numera bra över hela Sverige. Sedan blev det en ny historia om tillfälligheter, en roman med fiktiva personer i.

Nu har du byggt upp en läsarkrets och får även en del beundrarpost. Vad säger dina läsare?

– De hör av sig och säger tack så hemskt mycket och att böckerna är lättlästa. Jag är inte så komplicerad, jag skriver rätt på, det uppskattas. Jag skriver så att de känner att de där och de känner dofter. Ibland köper de tre böcker på en gång.

– Min farfar var skräddare på Lidvalls Skrädderi. När jag tog jag reda på information om skrädderiet till mitt skrivande fick jag reda på att Yvonne Lombard var en släkting. Jag skickade en bok till henne när den var färdig. Senare ringde hon upp mig kvart över åtta på morgonen och sa att jag hade ett vackert språk.

Din man är också bra på att sprida ordet.

– Ja, min man brukar kasta sig över folk och tipsa om mina böcker.

Du är en flitig föredragshållare på bibliotek, föreningar, församlingar och fackförbund som har pensionärsföreningar. Vad har du för förhoppningar på Från Rörstand till Rio?

– Jag har lite större förväntningar. Jag gjorde en del misstag i början. Förut trodde jag att alla skulle tro att jag skrivit världens bästa bok. Nu har jag skaffat mig lite kontakter, lite fler ingångar och jag har hållit minst 40 föredrag om mitt skrivande. Jag har krattat lite i manegen den här gången.

Läs mer och beställ Anita Hammarstedts böcker här